torsdag 22 september 2016

Vad är priset för en hel barndom i ovisshet?

Ska ett barn som flytt undan krig och förföljelse kunna leva hela sin barndom utan att få ett permanent uppehållstillstånd? Vad blir det mänskliga priset, men även kostnaden för samhället, av en hel barndom präglad av ständiga omprövningar av tillfälliga uppehållstillstånd?

Det är frågor som inte ställs i förslaget till ny EU-lagstiftning, den sk skyddsgrundsförordningen. Ett förslag som nu ligger på EU-nämndens bord i riksdagen. Vi har nog sällan skådat en så långtgående inskränkning i barns möjlighet att få permanent skydd.

Någon barnkonsekvensanalys av förslaget till ny EU-lagstiftning finns inte, inte heller en analys av hur förslagen stämmer överens med FN:s barnkonvention. Ett mönster som för övrigt känns igen från en rad förslag i samma anda som i hast har skyndats igenom i flera EU-länders nationella lagstiftning. Sverige har sedan en tid tillbaka som bekant en tillfällig lagstiftning som bland annat kraftigt begränsar barns möjlighet att få permanenta uppehållstillstånd. Men den lagen aviserades just som en tillfällig tidsbegränsad lag i syfte att få fler länder i EU att bättre dela på ansvaret för den svåra flyktingsituationen. Svaret blev så här långt dessvärre det precis motsatta: förslag om en bindande skyddsgrundsförordning som inte ger någon möjlighet för permanent uppehållstillstånd för de barn (och vuxna) som får status som flykting eller alternativt skyddsbehövande.
Enligt direktivet ska inget land få tillämpa en generösare hållning, regelverket blir bindande. Jag välkomnar att den svenska regeringen i ett underlag till EU-nämnden har motsatt sig förslaget att inte permanenta uppehållstillstånd ska kunna beviljas:
När det gäller längden på uppehållstillstånd för skyddsbehövande förordar regeringen ett regelverk som möjliggör att permanenta uppehållstillstånd får beviljas.

Regeringen anser också att "en enskild medlemsstat i vissa delar (ska) kunna ha en mer generös inställning än den som EU som helhet har."
 
Finns det då inga möjligheter eller undantag om förslaget till skyddsgrundsdirektiv skulle gå igenom, kanske någon undrar? Jo, granskar man andra nu gällande EU-direktiv kan det finnas några snävt tilltagna öppningar. Efter fem år av tillfälliga uppehållstillstånd med omprövningar så skulle ett annat EU-direktiv, det om långvarig bosättning, kunna ge möjlighet till beviljande av permanenta uppehållstillstånd om man visat att man kan försörja sig och sin familj och har en sjukförsäkring. För ensamkommande barn är detta förstås inget alternativ, åtminstone inte under deras barndom.  Barn i familj är, oavsett asylskäl, helt beroende av om deras föräldrar kan uppfylla dessa krav.

En annan öppning, som i sig får närmast paradoxala effekter, är att skyddsgrundsförordningen inte reglerar möjligheterna för länder att använda sig av humanitära statusar. Det betyder i praktiken att ett barn som får flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande (ex som krigsflykting från Syrien) inte kan få permanent upphållstillstånd, men däremot möjligen ett barn som fått stanna i Sverige på särskilt/synnerligen ömmande skäl (när och om den tillfälliga utlänningslagstiftningen upphör).

På mötet med alla 41 barnombudsmän i Europa som avslutas i dag i Vilnius kritiserade samtliga barnombud den nu rådande trenden i Europa att enbart bevilja temporära uppehållstillstånd. Barnombuden uttalade att stabilitet, kontinuitet och säkerhet är grundläggande om barns rätt till utbildning, hälsa och rehabilitering, ytterst deras rätt till utveckling, ska säkerställas. Vidare uppmanar samtliga barnombud i Europa staterna att säkerställa varaktiga lösningar för barn som söker internationellt skydd.

På mötet i Vilnius bestämdes också att nästa toppmöte om barn på flykt ska hållas i Sverige med Barnombudsmannen som värd. Mötet kommer att äga rum i april i anslutning till de årliga barnrättsdagarna som ifjol samlade över 1200 deltagare. Då kommer Barnombudsmannen också presentera den granskning av situationen för barn på flykt som ligger till grund för vår årsrapport till regeringen 2017.