Det är frågor som inte ställs i förslaget till ny
EU-lagstiftning, den sk skyddsgrundsförordningen. Ett förslag som nu ligger på
EU-nämndens bord i riksdagen. Vi har nog sällan skådat en så långtgående
inskränkning i barns möjlighet att få permanent skydd.
Någon barnkonsekvensanalys av förslaget till ny
EU-lagstiftning finns inte, inte heller en analys av hur förslagen stämmer
överens med FN:s barnkonvention. Ett mönster som för övrigt känns igen från en
rad förslag i samma anda som i hast har skyndats igenom i flera EU-länders
nationella lagstiftning. Sverige har sedan en tid tillbaka som bekant en
tillfällig lagstiftning som bland annat kraftigt begränsar barns möjlighet att
få permanenta uppehållstillstånd. Men den lagen aviserades just som en
tillfällig tidsbegränsad lag i syfte att få fler länder i EU att bättre dela på
ansvaret för den svåra flyktingsituationen. Svaret blev så här långt dessvärre
det precis motsatta: förslag om en bindande skyddsgrundsförordning som inte ger
någon möjlighet för permanent uppehållstillstånd för de barn (och vuxna)
som får status som flykting eller alternativt skyddsbehövande.
Enligt
direktivet ska inget land få tillämpa en generösare hållning, regelverket blir
bindande. Jag välkomnar att den svenska regeringen i ett underlag till EU-nämnden har motsatt sig förslaget att inte permanenta uppehållstillstånd ska kunna beviljas:
När det gäller längden på uppehållstillstånd för skyddsbehövande förordar regeringen ett regelverk som möjliggör att permanenta uppehållstillstånd får beviljas.
Regeringen anser också att "en enskild medlemsstat i vissa delar (ska) kunna ha en mer generös inställning än den som EU som helhet har."
Finns det då inga möjligheter eller undantag om förslaget till skyddsgrundsdirektiv skulle gå igenom, kanske någon
undrar? Jo, granskar man andra nu gällande EU-direktiv kan det finnas några
snävt tilltagna öppningar. Efter fem år av tillfälliga uppehållstillstånd med
omprövningar så skulle ett annat EU-direktiv, det om långvarig bosättning, kunna
ge möjlighet till beviljande av permanenta uppehållstillstånd om man visat att
man kan försörja sig och sin familj och har en sjukförsäkring. För
ensamkommande barn är detta förstås inget alternativ, åtminstone inte under
deras barndom. Barn i familj är, oavsett
asylskäl, helt beroende av om deras föräldrar kan uppfylla dessa krav.
En annan öppning, som i sig får närmast paradoxala
effekter, är att skyddsgrundsförordningen inte reglerar möjligheterna för
länder att använda sig av humanitära statusar. Det betyder i praktiken att ett
barn som får flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande (ex
som krigsflykting från Syrien) inte
kan få permanent upphållstillstånd, men däremot möjligen ett barn som fått
stanna i Sverige på särskilt/synnerligen ömmande skäl (när och om den
tillfälliga utlänningslagstiftningen upphör).
På mötet med alla 41 barnombudsmän i Europa som avslutas i
dag i Vilnius kritiserade samtliga barnombud den nu rådande trenden i Europa
att enbart bevilja temporära uppehållstillstånd. Barnombuden uttalade att stabilitet,
kontinuitet och säkerhet är grundläggande om barns rätt till utbildning, hälsa
och rehabilitering, ytterst deras rätt till utveckling, ska säkerställas. Vidare
uppmanar samtliga barnombud i Europa staterna att säkerställa varaktiga
lösningar för barn som söker internationellt skydd.
På mötet i Vilnius bestämdes också att nästa toppmöte om
barn på flykt ska hållas i Sverige med Barnombudsmannen som värd. Mötet kommer
att äga rum i april i anslutning till de årliga barnrättsdagarna som ifjol
samlade över 1200 deltagare. Då kommer Barnombudsmannen också presentera den
granskning av situationen för barn på flykt som ligger till grund för vår
årsrapport till regeringen 2017.