torsdag 28 april 2011

Hur skyddar vi barnen mot övergrepp?

Patrik Sjöberg och Yannick Tregaro har gjort en viktig insats genom att berätta om hur de utsattes för sexuella övergrepp som barn. Deras berättelse visar hur svårt ett utsatt barn har att be om hjälp och hur man som barn ofta drabbas av skuld- och skamkänslor. Genom att förebilder inom idrottsrörelsen lyfter på locket och startar debatten får de barn som är utsatta i dag hjälp att förstå att man som barn är utsatt för ett brott där den vuxne alltid bär ansvaret.

Under 2009 anmäldes omkring 4500 fall av sexualbrott mot barn under 15 år. Det finns ett stort mörkertal vad gäller sexuella övergrepp mot barn. I undersökningar där unga vuxna tillfrågats framkommer att mer än hälften av alla övergrepp aldrig blir kända för omvärlden. Det som Patrik Sjöberg och Yannick Tregaro vittnar om - hur man som utsatt förtränger och skjuter undan det som hänt - är alltså en mycket vanlig reaktion.

För några år sedan publicerade psykoterapeuten Christina Back och överläkaren Carl Göran Svedin en studie där ca 30 barn som utsatts för dokumenterade övergrepp in i det längsta valde att inte berätta. I boken som riktar sig till professionella inom socialtjänst, rättsväsendet, terapeuter och pedagoger som arbetar med barn i utsatta situationer ges en del svar på varför barn behåller det svåra för sig själva och vad som krävs för att barn ska våga berätta och be om hjälp.

Centralt är barnets känsla av skuld och skam. Det är därför så oerhört viktigt att ge barn i allmänhet och i synnerhet barn som är i utsatta situationer stöd i att förstå att skulden och ansvaret helt ligger hos den vuxne förövaren. Barn måste tidigt få veta vilka rättigheter man har och var man kan söka hjälp och stöd om man behöver.

Barnombudsmannen har lyft fram några viktiga förslag till förändringar:

* Barn måste känna till sina rättigheter. Barnrättskommittén i Genève har kritiserat Sverige för att barn inte får kunskap om sina rättigheter i skolan. Det är en viktig skyddsfaktor och det är inte okej att bara var fjärde barn känner till att barn har rättigheter.

* Barn måste veta vart de kan vända sig om de är utsatta. Bris-hjälplinje måste bli mer känd bland barn och organisationen behöver resurser för att kunna öka öppethållandet.

* Idrottsrörelsen måste ha tydlig policy som får genomslag också lokalt. Det pågår ett ambitiöst och bra arbete inom Riksidrottsförbundet. Det är viktigt att den nya policy som har utarbetats, bland annat i dialog med Barnombudsmannen, får betydelse och används även av en lokal förening på den lilla orten. Viktiga frågor för varje förening att tänka på är vem är ansvarig i föreningen? Vet tränare/ledare hur de ska agera vid misstanke om att barn far illa i föreningen? Hur informerar man barn och unga om rättigheter/skydd mot våld och övergrepp? Hur ska man agera när ett barn har drabbats?