fredag 28 januari 2011

Skolan är en otrygg arbetsplats

I dag presenterade Skolverket utvärderingen av metoder mot mobbning. Som väntat visar rapporten att mobbning i skolan är ett omfattande och mycket allvarligt problem. Knappt var tionde barn utsätts för mobbning i skolan (7-8 procent). 13000 barn är mobbade under lång tid. Det leder till ett oerhört lidande och konsekvenserna kan i en del fall bli livslånga.

Som barn har du inget val, det råder skolplikt. Du kan inte undvika dina plågoandar. Det ställer mycket höga krav på vuxenvärlden. Vi har en skyldighet att agera för att förebygga och åtgärda mobbning. Den fråga många har ställt sig är: men hur gör vi detta på bästa sätt?

Skolverkets utvärdering av metoder kan mot den bakgrunden komma som en kalldusch. Skolvärlden har väntat på facit. Vilken metod är bäst? Hur ska vi gå till väga? Utvärderingen ger svar, men visar inte på någon enkel patenterad lösning. Utvärderingen ger ingen manualbaserad metod rakt av godkänt. Skolverket vill helt enkelt inte rekommendera något färdigt koncept.

Jag tror att det är klokt. Precis som i den dialog jag och Barn- och Elevombudet hade med tio kommuner så betonas istället vikten av att skolan har en systematisk strategi. Skolhuvudmannens och skolledningens ansvar och engagemang lyfts fram. Vikten av att involvera elever, utvärdera och följa upp betonas också. Vikten av vuxennärvaro - inte minst på raster - är en annan slutsats. Personal som är motiverad och utbildad och väl fungerande antimobbningsteam är också viktigt.

Direkt kontraproduktivt tycks vara att lägga över ansvaret på elever genom att lyfta frågan på särskilda lektioner om mobbning och att låta elever vara "vakter" mot mobbning.

Med andra ord: ingen skolledning får tro sig ha "löst" mobbningsproblematiken genom att köpa in ett manualbaserat program och delegera frågan nedåt i organisationen. Det som krävs är motsatsen. Personligt ansvarstagande och en ledning som arbetar systematiskt med frågan. Skolstyrelsen i kommunen har också ett stort ansvar. Det räcker inte att följa upp hur väl rektorn håller budget. Elevernas skolresultat och elevernas trygghet och välbefinnande är också viktiga "nyckeltal" att hålla koll på.

I den kommundialog om mobbning och kränkande behandling som jag anordnade tillsammans med Barn- och Elevombudet i maj ifjol så enades kommunerna om en rad rekommendationer. Helt enkelt goda tips till andra kommuner om vad som är viktigt i arbetet mot mobbning och kränkande behandling. Läs dokumentationen här

måndag 24 januari 2011

Vem tar ansvar för förskolebarnens säkerhet?

I Svenska Dagbladet i dag rapporteras det om ett barn som skållades svårt av varmt vatten på en förskola i Täby. Artikeln i SvD

Föräldrarna har nu polisanmält förskolan för att klara ut vem som egentligen bär ansvar för barnets skada. I reportaget skyller den privata förskolan och kommunen på varandra. Enligt Svenska Dagbladet säger kommunens utbildningschef att kommunens ansvar begränsar sig till tillsyn av pedagogiken på de privata förskolorna.

Som barnombudsman varken kan eller får jag kommentera det enskilda ärendet. Men problemet kring vem som egentligen har ansvar för förskolebarnens säkerhet och arbetsmiljö är principiellt intressant. Det tycks vara långt ifrån solklart.

Skyddet för de små barnen är inte tydligt reglerat i arbetsmiljölagen. En allvarlig olycka som drabbar ett barn på en förskola kan överhuvudtaget inte anmälas till Arbetsmiljöverket. Men skyddet är inte heller reglerat i den nu gällande skollagen.
Och frågan är om det blir tillräckligt tydligt med den nya skollagen som träder i kraft i sommar?

Barnombudsmannen har under ett flertal år påtalat bristen att barn i förskolan inte omfattas av arbetsmiljölagen. Barnombudsmannen anser, precis som Utredningen om arbetsmiljölagen (SOU 2006:44), anförde, att det finns vissa brister i tillsynen över bland annat barnens hälsa och säkerhet i skolan. Utredningen ansåg dock inte att det var lämpligt att åtgärda bristerna med en utvidgning av arbetsmiljölagen till barn i förskolan utan menade att arbetsmiljöarbetet i förskolan kan regleras i skollagen. Barnombudsmannen var mot den bakgrunden starkt kritisk mot att Skollagsberedningen inte tog med detta i förslaget till ny skollag.

I artikel 3 i barnkonventionen framgår att konventionsstaterna ska säkerställa att institutioner, tjänster och inrättningar som ansvarar för vård eller skydd av barn uppfyller av behöriga myndigheter fastställda normer, särskilt vad gäller säkerhet, hälsa, personalens antal, och lämplighet samt behörig tillsyn. Problemet är att det är svårt för myndigheter att fastställa normer när lagstiftningen brister.

Barnombudsmannen föreslog därför att den nya skollagen skulle förtydliga ansvaret för barnens säkerhet:
”Huvudmannen för förskola och fritidshem ansvarar för att förebygga ohälsa och olycksfall under utbildningen. Huvudmannen ansvarar även i övrigt för en god arbetsmiljö, såväl inomhus som utomhus. Huvudmannen är skyldig att i förskola och fritidshem bedriva ett systematiskt arbetsmiljöarbete.”

Även Skolinspektionen riktade kritik mot otydligheten vad gäller barnens arbetsmiljö. Regeringen lyssnade till viss del på denna kritik och i den nya skollagen som gäller från juli 2011 så har följande lydelse förts in:
"8 § Huvudmannen ska se till att barngrupperna har en lämplig sammansättning och storlek och att barnen även i övrigt erbjuds en god miljö."
Det är inte helt klart vad god miljö inbegriper. Om Sverige ska leva upp till barnkonventionens krav får det inte råda några tvivel om att myndigheter som ansvarar för tillsyn också måste följa upp att barnens arbetsmiljö och säkerhet är tillfredsställande. Det måste gälla även när kommunerna utövar tillsyn över fristående förskolor. Och det måste inbegripas i den tillsyn som Statens skolinspektion har över att kommunernas tillsynsarbete fungerar.